Invitrogen™ DAF-FM-diacetat (4-amino-5-metylamino-2',7'-difluorfluoresceindiacetat)

Det är väsentligen icke-fluorescerande tills det reagerar med NO för att bilda en fluorescerande bensotriazol. DAF-FM-fluorescens kan detekteras av vilket instrument som helst som kan detektera fluorescein, inklusive flödescytometrar, mikroskop, fluorescerande mikroplattläsare och fluorometrar.

• Ex/Em för DAF-FM: ca. 495/515 nm
• Lyofiliserad produkt bör lösas med DMSO och sedan tillsättas till en vattenhaltig buffert för att skapa en fungerande lösning
• DAF-FM-diacetat är cellpermeant och diffunderar passivt över cellulära membran; väl inne i cellen omvandlas den till cellimpermeant för
• Buffertar som innehåller bovint serumalbumin (BSA) och fenolrött kan påverka fluorescensen och bör användas med försiktighet
• Fluorescenskvantutbytet för DAF-FM är ca. 0,005, men ökar ca 160-faldigt, till∼ 0,81, efter att ha reagerat med NO
• Bedömning av NO-produktion i lymfoblaster med transaldolasbrist genom flödescytometri
• Detektion av NO-ackumulering i embryonala kortikala neuroner efter neurotrofinstimulering
• in vivo avbildning av NO i zebrafisk

• ntravital mikroskopisk detektion av NO-generering associerad med angiogenes hos möss
• Kvantifiering av ATP-inducerad NO-frisättning i kaninblodplättar
• Spectra av NO-addukten av DAF-FM är oberoende av pH över pH 5,5
• INGEN addukt av DAF-FM är betydligt mer fotostabil än den för DAF-2, vilket innebär ytterligare tid för bildtagning
• DAF-FM är ett känsligare reagens för NO än vad DAF-2 är (NO-detektionsgräns för DAF-FM ca 3nM mot ca 5nM för DAF-2)

Se till Molecular Probes™ Handbok för ytterligare produktinformation.

Cellanalys, cellmetabolism, cellviabilitet, proliferation och funktion, kväveoxidforskning, nitrooxidativ stress