Sonikatorer

Anordningar som använder ultraljudsvågor för att homogenisera prover, speciellt celler/subcellulära strukturer i suspension; inkluderar även tillbehör och stödenheter som strömalternativ, sonder, ljudkapslingar och mer.

Sonication använder ljudvågor för att störa ämnen. En elektrisk signal omvandlas till en vibration som kan blanda lösningar, lösa fasta ämnen i vätskor och ta bort löst gas från vätskor. När ljudvågor vid ultraljudsfrekvenser (> 20 kHz) används, processen kallas ultraljud.

I laboratoriet kan ultraljudsbehandling appliceras via en ultraljudssond, även kallad ultraljudsapparat eller sonisk disembrator. Sonden skapar ljudvågor som producerar tryck, vilket orsakar vätskeströmmar och snabb bubbelbildning. Bubblorna är mycket små i början, men växer och smälter samman, vibrerar våldsamt och kollapsar sedan i den process som kallas kavitation.

Skjuvningen från kavitationen och vätskevirvlingen som orsakas av den vibrerande givaren (sonden) kan påskynda kemiska reaktioner och bryta intermolekylära bindningar. Detta påskyndar upplösningen och kan användas för prover som inte lätt kan röras om. Sonikering används också för att störa eller inaktivera biologiska material. Celler släpper sitt innehåll när cellväggarna störs (sonoporation) och DNA-molekyler kan reduceras till mindre fragment.

Effektiv störning beror på ett antal variabler, inklusive spetsamplitud och intensitet; temperatur; cellkoncentration; tryck; och kärlkapacitet och

form Sonikering används inom läkemedels-, livsmedels- och bekämpningsmedels- och kosmetikaindustrin samt för bläck, färger och beläggningar, trä- och träbehandling och metallbearbetning. Andra användningsområden inkluderar: bryta upp jordaggregat; nanopartikel-, nanoemulsions- eller nanokristallproduktion; avloppsvattenrening; avgasning; extrahera tångpolysackarider, växtoljor, antocyaniner och antioxidanter; produktion av biobränsle; avsvavling av råoljor; och utvinning av mikrofossiler från berg.